Högstorp i Västergötland

Grisar och tjurar
Högstorp föder upp grisar och tjurar för slakt. Grisarna säljs två, tre gånger per år. Lars berättar att det brukar bli 280 grisar varje år, vilket gör Högstorp till en Scans minsta slaktsvinsleverantörer. Högstorp levererar även slaktfärdiga mjölkrastjurar till Scan. Även dessa levereras i omgångar allt eftersom de har nått sin rätta vikt. Totalt levereras ca 25 tjurar till Scan årligen.

Arbete från morgon till kväll
Livet på en gård är väldigt varierande eftersom sysslorna skiftar med årstiderna. En vanlig dag går Lars upp klockan fem på morgonen. Han börjar med en kaffe och njuter av lugnet i det stora köket.
– Sedan är friden över, säger Lars och skrattar.
Ungefär vid sextiden släpper han ut hönsen. Därefter sätter han sig på en av sina många cyklar och trampar ner till ladugården för att utfodra djuren. Det handlar mycket om att "skrapa skit och göra rent", som han säger. Förmiddagen ägnas åt lite av varje, som företagare är det en hel del pappersarbete som måste göras. Under vår och höst går förstås en stor del av tiden åt till att så och skörda. Lunch, eller middag, som man säger, äter Lars vid tolvtiden. Vid fyratiden ska djuren utfodras igen. Kvällsmaten står på bordet vid sex, halv sju. Sedan fortsätter arbetet med allehanda sysslor. Vid niotiden går Lars en runda i ladugården, sätter på nattbelysningen och ser till att allt är som det ska. Familjen kryper till kojs vid tio.

Nästan allt som odlas går till djuren
På ägorna odlas havre, korn, höstvete och vall (gräs) som foder till djuren. Lars berättar att nästan allt går åt till uppfödningen. Odling är ett stort fritidsintresse.
– Det är en krydda i tillvaron, berättar Lars. Vi odlar potatis, lök, grönsaker och har både trädgårdsland och växthus. Sen har vi ju en stor äppelträdgård och vinbärs- och hallonbuskar. Det är alltid roligt när man har kalas och när folk frågar varifrån maten kommer, och jag säger att "det är våra".

En riktigt gammal gård
Gården är en gammal släktgård som har gått i arv i 10 generationer. Lars plockar fram några gulnade dokument som visar att gården har funnits sedan 1695. Lars pappa lät bygga det nuvarande boningshuset på 50-talet, där hela familjen nu bor. Huset ligger mycket vackert på en liten bergskulle omgiven av vidsträckt åker- och betesmark.
– Förr i tiden byggde man aldrig på den värdefulla åkermarken, berättar Lars.

Hur jobbar ni för att djuren ska må bra?
– Vi tycker att det är viktigt att djuren får var ute i det fria så mycket som möjligt. men på vintern finns det ju ingen mat utomhus så då är de inne istället, säger Lars.
Man märker att Lars har en stor kärlek till sina djur. Varje morgon och eftermiddag går han runt i ladugårdarna och småpratar med dem under arbetets gång. På kvällarna tänder han nattbelysningen och säger god natt.

Många fördelar med svenskt kött
Lars ser flera anledningar att välja svenskt kött.
– I Sverige transporteras djuren kortare sträckor och vi har mer restriktioner vad gäller läkemedel jämfört med utlandet. Dessutom har man bättre koll på var köttet kommer ifrån och var uppfödaren finns någonstans.
– Det ska vara en stolthet och glädje att producera sin egen mat. Det land som inte kan producera sin egen mat är ett mycket fattigt land.

Har du några andra intressen?
– Jo, jag har ju mina maskiner, säger Lars och skiner upp lite extra. Maskinintresset går inte att ta miste på. Lars är ordförande i byns lantbruksmuseum och på gården finns ett flertal traktorer. Favoriten är en tvåcylindrig Volvo BM Victor från 1961.
– Den drar så lite att det nästan blir mer i tanken när man kör den, berättar han nöjt. Annars gillar Lars att cykla. Han har en handfull cyklar som står utspridda lite här och där. Det har hänt att han sprungit på en cykel ute på byn, som han inte visste att han hade ställt där.